ATT LÄMNA SIN PONNY!
Idag får Lady en stor guldstjärna. Jag kan inte fatta att vår tid snart är över. Jag och världens finaste
ponny måste skiljas åt. Som vi har kämpat, allt jobb jag har lagt ner. Snart är det över, och det är dags
för någon annan att ta vid där vi avslutar. Jag hoppas att det blir med flaggan i topp och att nästa ryttare
uppskattar henne och förstår henne på samma sätt som jag gör. Usch, jag har faktiskt inte vågat tänka
på detta på riktigt innan, men de senaste dagarna har det kommit mig obehagligt nära av olika anledningar.
Jag har haft världens finaste ponny i snart tre år. Egentligen har jag väll alltid långt i bakhuvudet fruktat
det som sakta börjar komma, jag har bara inte velat tänka på det. Lady är en del av mig, den enda som förstår
mig när jag är ledsen och den enda som faktiskt står ut med mig VARJE dag, oavsett humör och väder.
Vi är ett, och jag vet att den dagen hon tas ifrån mig kommer känslorna vara otroligt blandade. Jag kommer
bli glad och lycklig över att se någon annan lyckas minst lika bra med det jobb som jag påbörjat och
avslutat, samtidigt kommer jag gå i tusen bitar för att jag vet att snart är det inte jag som sitter på hennes
rygg ute på tävlingarna. Men jag antar att det är såhär man ska känna. Jag inbillar mig i alla fall det för att
det inte ska vara lika svårt. Jag kommer att skriva mer om vår resa och framtiden när det är aktuellt,
just nu tror jag att jag måste lämna ämnet ett tag, och låta det ta den tid det tar. Dry all the tears.
Kommentarer
Postat av: ItsKiWiBitch
Kunde ju inte låta bli att fälla ett par tårar :/. Nu har jag inte läst din blogg innan, men varför ska ni skiljas?
Jag vet att om jag hade haft häst så hade jag inte skiljts åt, såvida det inte skulle vara ekonomin som knakar. :/. Men fy va sorgligt. Jag älskar hästar, har alltid känt mig "connected" till dem. <3.
Hoppas din häst får en underbar ny ägare. Håll kontakten, du vill inte att hästen ska komma bort ;). Nice blogg förresten.
Svar:
Josefine Bergqvist
Trackback
