Okej, jag hade egentligen en helt annan tanke i huvudet för en lite stund sedan.. Men jag känner
att jag bara måste få kräka av mig lite här. Kanske kommer jag ångra det sen, men det får jag leva med.

Jag vet att jag har skrivit om detta innan, men det spelar ingen roll, för detta är verkligen något av det
värsta jag vet. Och dom som känner mig har säkert fått höra mig säga detta x antal gånger innan.

Jag blir så fruktansvärt irriterad på folk som är så otroligt självupptagna så att man inte ens kan glädjas
när det går bra för andra. Hur tänker man när man inte ens kan ägna någon den enkla frasen "Gud vad
roligt för dig"? Istället så tänker man "Vem tror han/hon att hon är?". Jag säger inte att man inte får tänka
den sortens tankar, det gör jag själv också, men när man går över den gränsen där man hela tiden måste
göra personen i fråga uppmärksam på att man är så himla mycket bättre och när man hela tiden tar till
vara på tillfällen som gör livet bara lite surare för någon annan.. Hur tänker man då?

Är det någon sorts avundsjuka som gör att man hela tiden måste trampa andra på tårna för att
känna att man själv alltid är lite bättre och större.. Say whaaat? Det blir ju så mycket dubbelmoral
som det vara kan bli. För glöm inte att anledningen till att man ser ner på folk är ju för att denne
inkräktar på ens egen integritet, inte sant? Det är ju det som är anledningen till att man ibland ser
ner på folk, och det gör ju att man hela tiden vänder sin avundsjuka mot sig själv.. För hur mycket
det än svider att inse det så kommer det alltid tillbaka till att det handlar om avundsjuka.
Det är just sånt som jag bara vill spy rakt ut på.

Vart jag vill komma är att allt blir så mycket bättre och enklare om man bara kör sitt eget race,
istället för att vara så inskränkt och självupptagen. Cause no one likes a bitch, right? Istället för
att ägna sig åt att vara självupptagen och se ner på andra, var stolta över er själv och det ni är.
Du är dig själv, du ändrar dig inte för någon, och ingen kommer ändrar sig för dig.
Så varför inte glädjas åt dom vi är istället för att vara avundsjuka på dom vi inte är?