Innan jag ens börjat dagen på riktigt inser jag att min planering redan fallit. Innan hovis kommer vid tre ska jag ha hunnit ärenden i stan, ridit och någonstans däremellan samla ihop en massa grejer både här och där som ska lämnas/hämtas både här och där. Sånt är så himla typiskt mig. Jag tror att jag har jättemycket tid, men sen så hade jag glömt hälften jag skulle göra och får helt plötsligt jättebråttom. Aldrig lär jag mig heller..